HundApoteket's Blogg

Kosttillskott eller specialfoder?

14 september 2009 · 1 kommentar

Jag hör ständigt uttalanden i stil med; ”om hunden äter ett bra helfoder (läs torrfoder) så behövs inga kosttillskott”, eller ”allt ska finnas i maten, kosttillskott är helt onödiga”.

Tänk efter lite:
Hunden äter ett sterilt, värmebehandlat torrfoder. Aminosyraprofilen är därmed förvanskad, vitaminerna är förstörda och fettsyrorna likaså. Tillverkarna är förstås medvetna om detta. Fodret måste tillsättas (syntetiska) vitaminer, fett måste tillsättas (ofta vegetabiliskt fett konserverat med gifter), aminosyror måste kompletteras. Räknas då dessa tillsatser som kosttillskott? De finns ju inte i maten på naturlig väg?
Även andra ”saker” tillsätts torrfoder; glukosamin, fosfater, MOS, FOS, probiotika… Är inte det kosttillskott?

Det finns foder för olika behov…
Det är med hundar precis som med människor; våra näringsbehov varierar beroende på livsfas, aktivitet, hälsotillstånd, osv.
Det finns massor av olika torrfoder för hundar, som enligt marknadsföringen ska täcka alla olika behov; alla åldrar, alla grader av aktivitet osv. Det finns foder för unga hundar, foder för gamla hundar, foder för feta hundar, foder för magra hundar. Det finns foder för olika raser, foder för valpar av olika raser, foder för storväxta raser, foder för småväxta raser, foder för valpar av storväxta raser, foder för valpar av småväxta raser. Det finns foder som motverkar tandsten, foder för känsliga hundar (?), foder för vacker päls… Och så vidare i all oändlighet. Och då har jag inte tagit upp alla olika specialfoder som säljs hos veterinärer!

Århundradets försäljningsploj? Eller?…

Det märkliga är att många hundägare inte alls tycks ifrågasätta detta. Man tycker att kosttillskott är onödiga och löjliga, men accepterar snällt att hundarna ska byta foder vid minsta lilla förändring i livet.

Tänk så enkelt det skulle kunna vara egentligen:
Hunden äter en kost med bas av färskt rått kött. Mängden varieras efter behov. Olika kosttillskott tillsätts efter behov, aktivitet och livsstadium.
Kosttillskotten består av naturliga vitaminer, mineraler och fetter; ingen risk för överdosering, ingen risk för brister, ingen risk för oxidering, inga konserveringsmedel. Man slipper få en massa spannmål på köpet, som belastar de inre organen. DU kontrollerar själv vad hunden får i sig.

Exempel på naturliga vitamin- och mineraltillskott som kan tillsättas alla typer av foder:
Torkade nässlor, nypon, blåbär, alger, morötter och olika örter.
Fetter:
Fiskolja, linfröolja, jättenattljusolja.

Fodertillverkarna lägger stora resurser på att få det att verka i stort sett omöjligt att på eget bevåg utfodra hunden. De vill få oss att tro att om hundmaten inte är exakt rätt balanserad vid varje måltid, så kommer hunden att bli väldigt sjuk och kanske dö… Fullständigt nonsens!
Vi hundägare måste vakna och syna den vansinniga torrfoderindustrin i sömmarna. Vi måste våga sätta oss upp mot denna miljardindustri och våga utsätta våra hundar för det där hemska (Obs: ironi!) som naturen själv har skapat; en naturlig kost baserad på färskt rått kött…

→ 1 kommentarKategorier: Kosttillskott · Om hundmat

Det livsviktiga vattnet!

31 augusti 2009 · Kommentera

Hundar och vatten…

Det talas alldeles för lite om hur viktigt vatten i rätt mängder är för hundar. Jag tänkte ändra lite på det.

Allra viktigast är vatten i rätt mängd för hundar som äter torrfoder. Smaka på det lite; torrfoder… Torrt foder…

Många hundar får i sig för lite vätska!
Om en hund äter som alla hundar borde äta; färskt foder, så är problemet med för lite vätska eliminerat. Det färska köttet innehåller minst 70% vatten så där är det lugnt.
Men ett torrfoder innehåller max 10% vatten…

Vad händer i kroppen?
Levern behöver vatten för att processa protein och för att kunna transportera slaggprodukterna vidare till njurarna. Där filtreras vattnet ut och vattnet återupptas av kroppen.
Protein behöver alltså vätska för att kunna behandlas. Ju mer vätska ett födoämne innehåller, desto mindre blir belastningen på njurarna. Ju högre proteinkoncentration ett foder har, desto mer vätska behövs för att inte överbelasta organen.

Det är ganska logiskt om man tänker efter lite. Tänk om du själv skulle äta all din mat i form av pellets, hur törstig skulle du bli då?

Men hundar dricker väl så mycket de behöver?…
Nej, det är just det de inte gör. Problemet är just att hundar inte blir törstiga lika ofta som vi människor. Det har sin förklaring, som allt annat i naturen: En vild hund, eller en varg skulle inte alls med säkerhet hitta vatten att dricka varje dag ute i det vilda. De har ingen kran att vrida på när de blir törstiga. Det är därför som varg och hund har förmågan att koncentrera sin urin mycket starkare än t.ex. människor. De får i sig vätska genom det råa köttet de äter, från slagna byten. Sedan kan de gå utan vatten under ganska långa perioder.

”Under en 50 dagars fältstudie på Isle Royal, där vargar observerades 160 gånger, sågs vargarna dricka vatten endast 2 gånger. Båda gångerna efter en utdragen jakt på älg.”

Källa: Wolves: behavior, ecology, and conservation AvL. David Mech, Luigi Boitani.

Även katter koncentrerar sin urin. Det är just den förmågan som ställer till problem när djuren äter torrt foder. Om inte vätska tillförs bildas kristaller i urinen.

Torrfoder får aldrig vara torrt!

Jag har med fasa fått höra hur välkända ”hundmatsexperter” påstått, att det spelar ingen roll om man serverar torrfodret torrt eller blött. Ge hunden det den tycker bäst om…
Jag hävdar motsatsen: Servera ALLTID torrfoder med vatten! Det kan inte nog understrykas. Vill inte hunden dricka: Tvinga den! Eller ännu bättre: Strunta i torrfodret och ge hunden färsk mat istället. Torrt torrfoder ger en enorm belastning på lever och njurar och kommer att orsaka problem, förr eller senare.
Ju högre proteinkoncentration fodret har, desto mer ökar vätskebehovet.

En tummregel
Hundar som äter torrfoder måste dricka minst 2-3 gånger fodrets vikt.
För varje 100 gram (ca. 2 dl) torrfoder måste hunden dricka 2-3 deciliter vatten.
Om proteinkoncentrationen i fodret överstiger 22% måste vätskemängden utökas ytterliggare.

→ Lämna en kommentarKategorier: Katt · Om hundmat · Protein · Vatten

Carnivor vs Omnivor

31 augusti 2009 · Kommentera

Är hunden en carnivor (köttätare) eller omnivor (allätare)?… Debatten går het… Den är infekterad… Det verkar handla om prestige, om att ha rätt, snarare än om vad som är bäst för hundarna.

Det diskuteras skrönor och myter, spannmålets vara eller icke vara, och så vidare.
Det verkar mest handla om att varje enskild person som har åsikter i ämnet vill försvara sitt eget foderval för de egna hundarna. Men med handen på hjärtat; det går att hitta belägg för i stort sett alla teser, bara man i förväg bestämt sig för vilken sida man vill stödja…

Lite fakta i målet
Jag tänkte ta upp några obestridliga fakta. Sånt som forskarvärlden faktiskt är överens om, sånt som går att bevisa vilken dag som helst och som inte kan ifrågasättas.

Vargen tillhör familjen canidae: Canis Lupus.
Vargen tillhör ordningen: carnivora.
Hunden tillhör också familjen canidae: Canis Lupus Familiaris.
Hunden tillhör också ordningen: carnivora.

Till att börja med; lite rent fysiologiska fakta

Tänder och käkar
Är designade för att slita, dra, riva. De är inte designade för att tugga. Käkmuskulaturen är kraftiga och designade för en upp-och-nedåtgående (medial) tuggrörelse, medan omnivorer och herbivorer har en lateral tuggrörelse.

Mage och matsmältning
Magsäcken är kraftigt elastisk, den är designad för att kunna fyllas med stora mängder kött och ben. Matstrupen är kort och födan passerar snabbt igenom den ned i magsäcken. Passagen tar endast ca. 5 sekunder. Inne i magsäcken vars väggar är kraftigt veckade, utsöndras sekret och enzymer som startar den initiala matsmältningsprocessen. Den delvis smälta maten passerar sedan vidare genom nedre magmunnen ned till tunntarmen.

Tarmarna
Tarmsystemet hos hundar är kort, mycket kortare än hos exempelvis människan. Den första delen; tunntarmen består av tre delar: Tolvfingertarmen (duodenum), tomtarmen (jejunum) och krumtarmen (ileum).
I tolvfingertarmen bearbetas maten med galla och enzymer från gallblåsan och bukspottskörteln som ytterliggare bryter ned den. De nedbrutna, spjälkade molekylerna passerar sedan vidare till tomtarmen. Tomtarmen utgör den längsta delen av tarmsystemet. Den är klädd med små fingerlika veck på insidan som kallas för villi. Villi utökar genom sin utformning ytan i tarmen där näringen ska tas upp. Villi transporterar de spjälkade molekylerna vidare till blod- och lymfkärl varifrån de via levern skickas vidare till till vävnader och celler.

Efter detta har skett passerar resterna vidare, genom krumtarmen och vidare till tjocktarmen.
Tjocktarmens primära uppgift är att utvinna vätska från avföringen och därmed upprätthålla vätskebalansen i kroppen. I tjocktarmen lagras avföringen för vidare passage till ändtarmen Den ospjälkade maten, avfallet kommer slutligen ut som avföring.

Enzymer och magsaft
Hunddjur saknar helt matsmältningsenzymet amylas i saliven. Amylas är det enzym som bryter ner stärkelse. De födoämnen som innehåller stärkelse (ceralier – gräs – spannmål) börjar alltså inte brytas ner förrän de når tunntarmen. Ingen försmältning sker alltså, varken genom saliven eller i magsäcken. Hela ansvaret för att producera amylas hamnar därmed på bukspottskörteln och detta sker alltså inte förrän i tunntarmen.
Vegetabilier behöver tid för att ”ligga och jäsa”, den tiden finns helt enkelt inte i hundens korta tarmsystem. Det är därför som spannmål måste behandlas och finfördelas för att överhuvudtaget kunna tas upp av hundkroppen.
Istället har den enzymet lysozyme i saliven – ett enzym som bryter ner cellväggarna hos bakterier.
Magsaften – alltså kombinationen saltsyra och pepsin är väldigt sur hos carnivorer. PH kan ligga så lågt som 1.0. Detta för att magen ska kunna ta om hand rått kött, ben och brosk men även för att oskadliggöra bakterier. När hunden äter ceralier blir de alltså inte förbehandlade av saliven. De hamnar osmälta i magsäcken och ökar saltsyraproduktionen.

Hundens fysik
Hunden är designad som ett rovdjur; den har musklerna, kroppsbyggnaden, ögonplaceringen, tänderna, explosiviteten i rörelserna hos ett rovdjur.

Genetik
Den genetiska skillnaden mellan hund och varg, är mindre, än den genetiska skillnaden mellan alla idag levande människor…

Myter

Hunden har genom domesticering omvandlats till omnivorer.
Vargen har många miljoner år på sig att utvecklas till vad den är idag. Den nutida vargen utvecklades för ca. 1 miljon år sedan, domesticeringen skedde för ca 14 000 år sedan. Hunden är vargens närmaste släkting, med en mitokondriell DNA-skillnad på endast 0,2%. Människan har ändrat hundens utseende och i viss mån dess beteende, men det metaboliska systemet är helt oförändrat.

Vargar i det vilda lever inte lika länge och det beror på att hundar äter bättre föda.
Ett exempel på falsk logik. Skulle naturen genom miljoner år av utveckling skapa ett näringsbehov som inte är optimalt för arten? Det är snarare så, att hunden lever längre på grund av sin sociala status i vårt moderna samhälle. Veterinärmedicinen har utvecklats och framför allt så tar vi hunden till veterinär i större utsträckning nu än förr. Vilda djur är av förklarliga skäl betydligt mer utsatta för faror, skador och undernäring än de djur som omhändertas och matas regelbundet av människor.
Däremot ser vi tydligt konsekvenserna av människans inblandning, när väntrummen på veterinärklinikerna fylls av hundar som lider av samma sorts sjukdomar som människor; diabetes, övervikt, gastrointestinala problem, allergier, tumörer, cancer, tand- och tandköttsproblem…

Vargen äter maginnehållet på sina bytesdjur.
Detta är inte sant. Flera kända vargforskare (bl.a.: Runar Naess) kan intyga att vargarna gärna sliter sönder magarna (för det finns ju som bekant 4 st.) på idisslare men lämnar innehållet orört. Vi är själva en jagande familj och vi har sett vid otaliga tillfällen, då vi lagt ut pass (magar och inälvor) från skjutna djur i skogen, att maginnehållet är orört. Däremot äter rovdjuren ofta magväggarna. Hos oss handlar det förstås främst om räv men den är ju också ett hunddjur och en carnivor. Om hunden skulle äta innehållet i vommen eller nätmagen så skulle den få äta ospjälkad, halvjästa vegetabilier. Först när maten når bladmagen och slutligen löpmagen är födan så pass bearbetad så att den skulle kunna vara av eventuellt värde för en carnivor. Dessa är ofta punkterade av fåglar, men definitivt orörda av rovdjur.
När det gäller mindre herbivorer (harar etc.) och omnivorer (grävling etc.) verkar situationen vara densamma enligt vår erfarenhet. Alla organ; hjärta, lever njurar är kalasat på, men magsäcken ligger oftast kvar orörd.

Vargar äter avföringen från herbivorer.
Det är sant, vargar äter gärna avföring. Hundar äter också gärna avföring. Ibland till och med sin egen! Avföring är rikt på enzymer och goda tarmbakterier och det är nog snarare dessa vargen och hunden vill åt än de smälta växtdelarna. Men de äter också avföring för att det smakar gott… Att en carnivor då och då äter något som inte är animaliskt kan omöjligen utgöra bevis för att den är en omnivor.

Vargar äter gräs och växter.
Bär (blåbär, kråkbär, hallon, lingon) är det enda ur växtriket som det är känt att vargar äter. I de fall de äter gräs beror det oftast på att de vill framkalla kräkning eller för att de helt enkelt tycker att det smakar gott. Titta på en hund som äter gräs, gräset kommer ut osmält antingen som uppkastningar eller i avföringen.

Vargen är ingen strikt carnivor.
Faktum är, att utav alla hunddjur (canidae) är vargen den som är striktast carnivor. Räv, prärievarg och Schakal t.ex. äter en hel del bär och växter men de räknas ändå till familjen carnivora hunddjur.

Summa sumarium
Vargen är i förhållande till andra hunddjur en mer strikt carnivor. Hunden är mer lik vargen än något annat hunddjur.
Vargens och därmed också hundens metaboliska system behöver animaliskt protein för att hållas vid optimal hälsa och stora mängder ceralier belastar organen negativt.

Referenser:
- Holly Frisby, DVM, of Drs. Foster & Smith, Inc. in Wisconsin.
- Feldhamer, G.A. 1999. Mammology: Adaptation, Diversity, and Ecology.
- L. David Mech’s 2003 Wolves: Behavior, Ecology, and Conservation
- Neville Buck, Howletts and Port Lympne Zoological Parks, Kent, England

- Robert K. Wayne, Ph.D FIU: Canid Genetics

→ Lämna en kommentarKategorier: Carnivor

Vad i hela friden är digest eller digestiv…?

27 augusti 2009 · Kommentera

Även benämnt ”animal digest”….. Detta är en ingrediens som ofta finns med i hundfoder. Både i dyra, ja till och med i veterinära dietfoder och i billiga foder. Vad är då detta kan man fråga sig? Jag tar härmed på mig den smärtsamma uppgiften att försöka förklara detta:

I de flesta fall används ”digest” eller ”digestiv” som ett annat ord för ”hydrolyserat protein” av ospecificerad källa.

Hydrolyserat protein: Kan utvinnas ur i stort sett vad som helst. Man har alltså tagit vävnad från någonting(?) och exempelvis genom tillsats av saltsyra eller enzymer, kokning eller jäsning spjälkat proteinkedjor i dess minsta beståndsdelar – aminosyror. Proteinet är alltså totalt nedbrutet och källan kan inte längre identifieras.

Källa: tidigare inlägg i denna blogg: Lita aldrig blint på den angivna proteinmängden

Enligt Association of American Feed Control Officials -AAFCO (direkt översättning)

”Digest: Material som resulterar från kemiskt och/eller enzymatisk hydrolysering av rent och ickeförruttnad animalisk vävnad. Den animaliska vävnad som används skall vara fri från hår, horn, tänder, hovar och fjädrar, utom i sådana mängder som spår som oundvikligen kan uppträda genom gott tillverkningsförfarande och ska vara lämpligt som djurföda.”

Benämningen ”digest” används även för koncentrerade smakämnen som utvunnits på samma sätt som hydrolyserat protein, men då rör det sig om en blöt produkt, en slags buljong som sätter smak på foder.

I båda fallen rör det sig alltså om en torkad eller blöt biprodukt från bearbetning av kött. Genom att använda sig av ”digest” kan alltså ett foder få smak av exempelvis kyckling trots att inget, eller väldigt lite kycklingkött finns i fodret.

Det är väl dock ingen skakande nyhet att fodertillverkarna matar konsumenter med illusioner om att hund- eller kattmaten innehåller mer kött än det verkligen gör. Jag vet till exempel flera kattägare som vittnar om att katten inte vill äta den ”dyra maten” utan den vill hellre ha Friskies eller dylikt. Okej, bara för att en mat är dyr betyder inte det att den är bra, men de billiga supermarket-märkena är definitivt INTE bra, men de är fulla av, ja just det; ”digest”! De smakar alltså väldigt gott, men det är endast en illusion. I själva verket innehåller de ytterst lite rent och fullständigt animaliskt protein men desto mer biprodukter, spannmål, smakämnen och kemiska antioxidanter.

Men som sagt, det där är väl snart alla medvetna om (?). Men det finns en annan, betydligt obehagligare verklighet bakom benämningen ”digest”. Nämligen; gödsel…

Smaka på ordet lite – digest – vad betyder det, om inte ”att smälta mat”? Engelskans ord för matsmältning är digestion, det som är smält; digest.
Den bittra sanningen är att AAFCO inte bryr sig om huruvida gödsel ingår i djurfoder, så länge som materialet behandlas med värme som uppnår vissa temperaturnivåer under tillverkningsprocessen.

Enligt samtal med Jordbruksverket har jag fått veta att i Sverige används endast animaliska biprodukter från klass 3 för djurfodertillverkning. Klass 2 kan användas efter särskilt tillstånd. (Läs om animaliska biprodukter och deras klassindelning här!)

Men om produkten, det vill säga det hydrolyserade proteinet inte inköpts i Sverige då? Ja då är det lite annorlunda. Krav på hälsointyg finns, produkten får alltså inte vara behäftad med någon smitta. Men det finns inga särskilda krav på produktens ursprung. Så är det då möjligt att våra hund- och kattfoder innehåller koskit? Svar; vet ej. Och inget vettigt svar finns tydligen att få.

Jag har ofta talat med vänner (som även de kritiskt granskar hundmatsindustrin) i USA och där är det ett faktum att gödsel används för framställning av proteinhydrolysat och smakämnen. ”Men så går det inte till i Sverige, för vi tillhör ju EU!” har jag stolt framhärdat. Men nu är jag inte lika säker längre. Flera foder som tidigare tillverkades i USA har inte fått sina EU-certifikat förnyade, så de har antingen flyttat sin tillverkning till England eller något annat EU-land, eller så har de försvunnit från marknaden.
Men benämningen ”digest” finns inte endast på de produkter som tillverkas i USA utan de finns även i stor utsträckning på de foder som sedan länge tillverkas inom EU.
Jag lämnar slutsatserna av detta till läsarens fantasi, men jag personligen är fortfarande väldigt tveksam om huruvida koskit faktiskt används i fodertillverkningen inom EU…

→ Lämna en kommentarKategorier: Nyheter · Om hundmat · Protein · Tillsatser i hundmat

Seborré

27 augusti 2009 · Kommentera

Vilka är tecknen på att hunden har seborré?
Fet eller torr päls med ökad mjällbildning, dålig lukt från pälsen, hudrodnad, ökad sekretion från öronen (ofta illaluktande), hunden kliar sig, slickar och biter.

Först lite om primär seborré: Detta är en ovanlig sjukdom som ofta uppträder tidigt i hundens liv. Den är ärftlig och kan inte botas, bara kontrolleras. Primär seborré är allvarligt och diagnosticeringen är komplicerad. Veterinär måste alltid konsulteras och detta gäller förstås alla sorters hudproblem där man misstänker sjukdom! Primär seborré delas i sin tur in i ett antal olika diagnoser, bl.a. talgkörtelinflammationer, ichtyos (fiskfjällssjuka), Vitamin-A responsiv dermatos, etc.
Men misströsta inte om din hund blivit diagnostiserad med primär seborré; det finns bra hjälp att tillgå, både genom veterinära behandlingar och inom den ”alternativa medicinen” – alltså genom att angripa problemet holistiskt, med rätt sorts foder och kosttillskott. Mer om det senare.

Sekundär sebboré är betydligt vanligare. Detta är snarare ett tillstånd, ett symptom på obalans, än en sjukdom. Men icke desto mindre ger det omfattande obehag i form av klåda, sveda, dålig lukt, mjäll, hudförändringar, osv. Orsaken till utbrott varierar. Det kan bero på t.ex. hypotyreodism (underaktiv sköldkörtel), näringsbrister, parasiter eller allergier av olika slag. Givetvis måste bakomliggande problem åtgärdas innan själva seborrén kan behandlas.

Seborré delas in i tre olika kategorier:
- Torr seborré (seborré sicca): Torr hud med ökad mjällbildning.
- Fet seborré (sebboré oleosa): Fet hud med ökad mjällbildning, ofta oljig, illaluktande hud.
- Seborroisk dermatit: Kan ge både torr och fet hud, med ökad mjällbildning och inflammation. Typiskt är att mjällen liksom klistrar sig fast vid hårstråna.

Ofta har hunden en kombination av både torr och fet seborré. Ibland också med inflammationer. Speciellt den feta huden är väldigt mottaglig för jästinfesteringar (svampinfektioner) och bakterieinfektioner. Dessa måste alltid behandlas med lämplig antibiotika för att inte ytterliggare förvärra tillståndet.

Det vanliga sättet att behandla de olika formerna av seborré är medicinska bad, kortison och antibiotika.
Symptombehandling är bra och det kan finnas ett primärt behov av detta. Givetvis måste också eventuella infektioner behandlas.
Men inom den holistiska medicinen går man lite djupare än så. Först och främst måste obalanser rättas till; kosten måste justeras, kosttillskott av olika slag behövs för att rätta till obalanserna och den utvärtes symptombehandlingen består av naturliga preparat baserade på örter och växter. Det är min och många andra holistiska förespråkares erfarenhet, att de sistnämnda behandlingarna ofta har en mycket bättre och mer långvarig effekt.

En holistisk behandling
En holistisk behandling kan bestå av följande steg:

1. Medicinska bad: Bada hunden i Neemschampo och balsam och spraya gärna med återfuktande spray. (Undantaget om veterinär ordinerar medicinska bad med utskrivet preparat).
Undvik pälsvårdsprodukter med parabener och färgämnen!

2. Kosten: En övergång till foder med protein med högt biologiskt värde och smältbarhet. Uteslut majs, vitt ris, vete, gluten, soja, socker, kemiska konserveringsmedel och antioxidanter. Ge gärna färskfoder, förslagsvis BRAVO Special/Plus eller Nordic Glutenfritt.
Kosttillskott: Essentiella fettsyror (fiskolja), B- och E-vitamin (Vetzyme B+E), MSM.

3. Stärk immunförsvaret: Ge colostrumpulver och te på Echinacea.

4. Återställ bakteriefloran i mage och tarmar: Viktigt! Efter kortison- och antibiotikabehandlingar är bakteriefloran helt utslagen. Ge Pro Biosa Pet.

5. Lokal utvärtes behandling: Neemolja, Neempuder, Aloe Vera.

6. Behandla med antioxidanter: Från insidan med Neemkapslar och från utsidan lokal behandling med Neemolja.

Sammanfattningsvis:
Om du misstänker att hunden lider av seborré; ta alltid kontakt med veterinär. En grundlig utredning måste göras och diagnos ställas. Följ veterinärens ordinationer. Samtidigt som den veterinära behandlingen pågår bör steg 1, 2 och 3 påbörjas. Efter avslutad veterinär behandling kan steg 4, 5 och 6 påbörjas.

Den holistiska behandlingen utgör så att säga en ”livsomställning” som bara kan påverka hunden positivt. Den kan aldrig skada hunden, däremot kan den förkorta lidandet och till och med motverka upprepade utbrott av seborré.

Referenser:
DVM Shawn Messioner – Natural Health Bible for Dogs & Cats; DVM Pitcairne – Natural Health For Dogs & Cats; DVM PHD Randy Kidd – Dr. Kidd’s Guide to Herbal Dog Care.

Tillägg:
Enligt ett projektarbete av Maria Greger (Hundavel, utfodring och hälsa) på SLU 2002, kan brister på Zink och A-vitamin spela roll i förekomsten av seborré. Detta är dock inget man ska experimentera med på egen hand, rådgör med veterinär.

→ Lämna en kommentarKategorier: Allergi · Nyheter · Päls och hud

Skriv på för naturliga fästingmedel!

26 augusti 2009 · Kommentera

Det finns ingen som helst rim och reson i kemikalieinspektionens (KemI) beslut, i enlighet med EU:s direktiv, att förbjuda försäljning av fästingmedel baserade på örter. Samtidigt får produkter innehållande nervgift säljas fritt på apoteket!

Jag vet ett antal hundar och läsaren av detta vet säkert också ett antal hundar, som allvarligt skadats eller till och med dött av dessa fästingmedel. Det är sant att det i vissa örthalsband påträffats suspekt innehåll, men beslutet att förbjuda alla naturliga preparat och klassa dem som ”biocider” är inte grundat på detta. Nej, det är inte på något sätt grundat på omtanke om de stackars djuren, låt dig aldrig luras att tro detta. Det är i själva verket, som vanligt, ekonomiska intressen som ligger bakom: KemI kräver godkännande och registrering av alla ”naturliga” produkter vilket förstås är en segdragen och ytterst kostsam process som automatiskt slår ut de flesta producenter. Detta banar förstås väg för läkemedelsjättarna att sälja och marknadsföra sina produkter, helt utan konkurrens.
När de stora elefanterna dansar…

Sånt här gör mig heligt förbannad! på ren svenska…
Gör din röst hörd: Skriv på namninsamlingen!

Namninsamling för tillåtande av naturliga fästingmedel

→ Lämna en kommentarKategorier: Fästingar och ohyra · Nyheter · Päls och hud

Kalk, C-vitamin och växande hundar

23 augusti 2009 · Kommentera

Det propageras ofta för att man ska ge hundar ”syraneutralt” C-vitamin, det vill säga kalciumaskorbat, eller Ester C, C-flex (kalciumpolyaskorbat), etc.

Men det talas också mycket om att växande hundar och hundar med ledproblem absolut inte ska ha för höga kalciumdoser (kalk).

Men hur rimmar det med, att man gärna ska ge växande hundar (särskilt av storvuxna raser) och hundar med ledproblem C-vitamin och då helst i syraneutral form, det vill säga kalciumaskorbat?…

Det är allmänt känt att valpar inte kan reducera kalkupptaget lika bra som vuxna hundar. Därför bör valpars kalkintag noggrant regleras. Men om man då ger kalciumaskorbat (eller esterifierat C-vitamin – bundet med kalcium)… Vad händer då? Bara en stilla undran…

Återigen; den naturliga vägen är den bästa: Ge hunden nypon eller blåbär!

→ Lämna en kommentarKategorier: Kosttillskott · Nyheter

Mjällig och torr hud

19 augusti 2009 · Kommentera

I mitt jobb får jag ofta frågor som rör hundar med hudproblem av olika slag. Något som är mycket vanligt är hundar med torr, livlös päls och ibland också med mjäll. Mjäll och torr hud hänger ofta ihop.
Det finns massor av olika schampon på marknaden som behandlar mjäll och torr hud/päls och dessa fungerar ofta mycket bra… För stunden.

Bara för att förtydliga vill jag nämna att många av dessa tillstånd ofta diagnostiseras som seborré; primär seborré är en ärftlig, ganska ovanlig sjukdom. Det vanligaste är sekundär seborré som kan bildas av en infektion, allergi eller näringsbrister. Även parasiter kan ge upphov till sekundär seborré. Konsultera alltid veterinär för att få eventuella infektioner eller parasitangrepp behandlade. Mer om seborré kommer snart i ett nytt inlägg.

Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas;
hudproblem måste först och främst behandlas inifrån!
Titta alltid först och främst på kosten. Även om hunden ätit samma mat en längre tid och mått ”jättebra” så innebär inte det att det inte kan ändra sig. Kroppens system kan ta olika lång tid på sig att reagera.
Enligt min erfarenhet så blir hundar med hudproblem hjälpta ganska snabbt av en övergång till färskt foder. Jag rekommenderar alltid tillskott av torkade nässlor och essentiella fettsyror – fiskolja. I svåra fall rekommenderar jag även en avgiftningskur med Neemkapslar och/eller Aloe Vera Juice.
För att lindra de yttre symptomen rekommenderar jag behandling med ett fuktgivande spray; Neem Eureka Grooming Spray eller VetriDerm Intensiv Fuktighetsspray.
Om det handlar om riktigt torra, skrovliga hudområden rekommenderar jag lokal behandling med Pure Neem Oil.

Bada eller inte?
Bada inte hunden som lider av torr hud och päls om det inte är absolut nödvändigt. För de långhåriga raserna, de som verkligen behöver badas ofta, inför utställning etc. rekommenderar jag bad i Neem schampo och balsam. Det har en lugnande och återfuktande effekt på huden.

Undvik alla pälsvårdsprodukter som innehåller parabener! De kan orsaka hormonförändringar och ge allvarliga hudproblem, speciellt hos de hundar som badas ofta.

Mjällkvalster
Hunden kan ju förstås drabbas av mjällkvalster, men då är mjällen oftast större och lokalt förekommande längs rygglinjen.
Detta kräver behandling och veterinär bör konsulteras.

Fet hud och mjäll
I de fall huden är fet och samtidigt mjällig handlar det oftast om sekundär seborré. Behandlingen är densamma; färskt foder, essentiella fettsyror och avgiftning. Som lokal behandling på fet hud rekommenderar jag puder av Neemblad – Neem Leaf Pet Dusting Powder och Pure Neem Oil. Mer om Seborré kommer snart i ett nytt inlägg.

Veterinär bör alltid konsulteras om man misstänker sjukdom!

→ Lämna en kommentarKategorier: Päls och hud

Pro Biosa Pet- goda tarmbakterier

05 augusti 2009 · 2 kommentarer

Uppdaterad 2009-08-23

Jag skulle vilja rekommendera en produkt som heter Pro Biosa Pet.

Många djur (och människor!) som har en krånglande mage, allergier eller problem med hud/päls (allt sånt där brukar hänga ihop..) har blivit hjälpta av denna dunderkur.
Själv beställde jag den för att testa på vår borderterrier som haft problem med magen i hela sitt liv. Han är visserligen frisk nu (tack vare färskt foder), men han får anfall då och då med magkramper och kräkningar. Det beror då oftast på att han av misstag fått i sig en kaksmula eller brödbit och då reagerar magen direkt. Jag ville hitta någon riktigt bra ”levande” bakteriekultur som kunde stimulera bildandet av goda bakterier i magen, något med riktigt bra skjuts i.
Jag läste om Biosa i en tidning och detta verkade vara precis vad jag letat efter. Så jag tog kontakt med Monika på Vita Biosa, hon berättade om produkten och det lät verkligen som något jag ville testa så jag bad henne skicka mig en provflaska. Jag började ge Poppe Biosan och det fungerade verkligen! Det gick längre och längre tid mellan anfallen och nu för tiden blir han endast dålig i magen om han blir enormt upphetsad (vilket vår kära Poppe har en förmåga att bli…) Hans mage har blivit mycket mer tålig och det är inte längre någon katastrof om han råkar få i sig en kaksmula.

Pro Biosa Pet är en flytande, levande bakteriekultur bestående av mjölksyrabakterier. Den fungerar som ‘probiotika’, den stimulerar alltså bildandet av goda bakterier som kan konkurrera ut de onda bakterierna i mage och tarmar.

Så här står det i produktbeskrivningen:

Mikroorganismerna i Pro Biosa Pet rensar ut tarmens slaggprodukter, bygger upp tarmslemhinnan, förhindrar diarré och förstoppning, förebygger sjukdomar, etc. När man börjar att använda Pro Biosa Pet är det mycket viktigt, att man inte lämnar djuret (hunden) ensam mer än korta stunder den första veckan, då hundens mage/tarm blir väldigt aktiv under utrensningen. Hunden kan behöva komma ut snabbt och ofta.

Pro Biosa Pet

* Till alla husdjur.
* Förbättrar matsmältningen.
* Bör vara en naturlig del av djurets naturliga föda (½-1ml/kg kroppsvikt).
* Kan användas i kombination med allt foder och alla former av medicin.
* Är oumbärlig vid foder byten (även från modersmjölk till fast föda) och vid ätstörningar.
* Dåligt näringsupptag (äldre och sjuka djur).
* Återuppbygger tarmfloran efter antibiotikabehandlingar.

Nu har jag utvärderat Pro Biosa Pet i snart ett års tid och detta är utan tvekan den bästa bakteriekultur jag testat, och tro mig, jag har testat många… Den verkar snabbt och effektivt, vid minsta lilla tecken på orolig mage, t.ex. om någon hund ätit något olämpligt ute i naturen (vilket hundar har en förmåga att göra..) så kör vi en Biosakur. En vecka per månad får alla våra hundar Biosa dagligen i sin mat.

Poppe (tillsammans med många andra borderterriers) har alltid haft mycket beläggningar på sina tänder. Tänderna blir bruna och tandsten bildas. En väldigt positiv bieffekt av Biosan som nu står klar, är att nästan all beläggning är borta. Poppes tänder är vita och fina igen! Redan bildad tandsten försvinner förstås inte, men ny hindras från att bildas.

Ta gärna kontakt med mig om du har frågor om Pro Biosa Pet, kanske kan den hjälpa din hund också?

Pro Biosa Pet finns givetvis på HundApoteket!

→ 2 kommentarerKategorier: Allergi · Kosttillskott · Mage · Nyheter · Päls och hud

Neem!

03 augusti 2009 · 3 kommentarer

Jag kom i kontakt med Julie Preston i England när jag i vanlig ordning letade efter bra kosttillskott för hundar, som ju är vår (HundApotekets) specialitet. Förutom örter och kosttillskott så säljer Julie’s företag även produkter med Neem. Julie har blivit en god vän och vi mailar ständigt fram och tillbaka om allt möjligt och hon tyckte att jag absolut skulle satsa på Neem i min verksamhet. Jag hade lite svårt för att förstå vad som skulle vara så bra med Neem, det finns ju redan så många ”undermedel” på marknaden så varför skulle just detta vara så exceptionellt bra? Julie berättade om människor som blivit av med allehanda hudproblem, som eksem och psoriasis och om hur fantastiskt (och miljövänligt och giftfritt) Neem fungerar som medel mot löss, loppor och fästingar. (Jo, i England är det fortfarande OK att nämna insekter och sjukdomar i samma mening som naturmedel…)
Länge ryckte jag på axlarna åt Julies entusiasm, men när så en dag en kund hörde av sig och bad om råd för hennes hunds fukteksem så slog tanken mig; det vore kanske värt att prova med Neem?… Allt annat var ju redan provat, så varför inte. Vi satte hunden på ett kosttillskott med Supercritical Neemkapslar och lokal behandling med Pure Neem Oil och Neem Pet Dusting Powder. Och tänka sig, redan efter några dagars behandling var de fuktiga, kliande områdena mycket bättre och hunden fick en annan doft i pälsen… Efter 3 veckors behandling var problemen helt borta. Nu badar hunden regelbundet i Neem & Coconut Schampo och Neempudret och oljan finns alltid till hands under sommarmånaderna när problemen tenderar att återuppstå.
Det behöver väl knappast sägas, men givetvis äter hunden också en kost med färskt foder :)

Nu var mitt intresse väckt på allvar. Jag ville veta allt om Neem, hur det fungerar, vad forskningen visat o.s.v. Jag ville även testa fler produkter, både för djur och människor. Och ganska snabbt förstod jag att Neem är beroendeframkallande… Men på ett positivt sätt. Jag skulle inte kunna tänka mig att leva utan Neem nu. Schampo, balsam, hudkräm, tandkräm… Alla gamla produkter har åkt ut från badrummet och ersatts med Neem. Min mamma som lidit av svår klåda på smalbenen efter en stroke, smorde en gång med Neemsalva och sen var hon frälst. Klådan försvann omedelbart. Makens torra, kliande hårbotten är helt problemfri, småsår läker på ett kick, insektsbett slutar klia, torra spruckna hälar blir mjuka och fina, långvariga hudproblem försvinner, finnar och dålig hy blir ett minne blott och kroniskt torr hud blir silkesmjuk igen… Listan kan nästan göras oändlig! Tyvärr så förbjuder svensk lagstiftning allt tal om hjälp eller bot för vissa problem och sjukdomar, men den normalbegåvade människan kan nog själv räkna ut vad Neem mer kan användas för…

När man väl sätter sig in i vad Neem egentligen är för en växt så förstår man varför den ofta kallas för ”the village pharmacy” – byns apotek. Alla anti-effekter gör Neem otroligt användbart inom både medicin och hudvård.
Läs mer och prova du också!

www.organixsweden.se

→ 3 kommentarerKategorier: Allergi · Nyheter · Päls och hud